Alla inlägg under oktober 2008
så jag blir galen. Inte på hela kroppen men på stora delar. Försöker komma på vad jag har gjort för att det ska uppstå men kommer inte på något. Jag hoppas killen på Libra kan hjälpa mig med det här.
Trötthetslista
Om mig.
där har jag bott - förutom i Kungälv:
mina mest använda kort i plånboken:
skulle jag göra med en miljon på fickan:
platser i Sverige jag skulle vilja se:
Seg dag. Mycket för att jag satt i fyra timmar nästan (!) och försökte lista ut hur ett antal armeringsjärn låg grupperade. Inte helt lätt kan jag säga men jag var inne på rätt spår när han som räknade kom in med en skiss.
Fixade lite med ett utskick.
Hem, tränat lite...kollat lite Simpsons. Ätit. Nu ska jag bada eller duscha.
Mer intressanta saker har jag inte att berätta här idag
Jag tror sömnbristen börjat sätta sig på minnet nu. I fredags glömde jag en viktig sak där jag gjorde nyckelkopior och idag när jag gick från jobbet gick jag ifrån ryggsäcken. Inte en tanke på den förrän jag klev av bussen nere på Kungälvsmotet. Snark.
Allmänt seg dag. Måndag.
De senaste fyra veckorna har jag vaknat varje helg och känt mig fullständigt jättestressad. Det är inte en kul känsla när man vaknar med andan i halsen. Igår kväll hade jag lyckats stressa ner såpass att jag vägrade svara i telefonen, stängde tom av dem så förlåt om det var någon som ringde men jag behövde ha fullständig lugn och ro igår kväll.
Vaknade dock lika sönderstressad nu på morgonen. Varför? Jag vet inte.
Var på syssel idag. Det var första gången på mönsterkonstruktionscirkeln. Det var svårt och jag fattade inte mkt alls i början. (det var svårt för mig för jag har knappt sytt någonting och därmed inte klippt mönster sen jag gick i högstadiet och då fick man inte göra nånting alls efter eget huvud)
F hade bakat en jättesmarrig äppelpaj och gjort vaniljsås. Yumyum.
Är det någon som har en bra idé på hur man stressar ner sig när man vaknar och är helt sönderstressad innan man ens klivit ur sängen? Det bästa vore ju att jag kom underfund med varför. Tror det delvis beror på att kroppen fortfarande avgiftar sig efter mjölk jag fick i mig förut för tre veckor sen.
Eftersom jag är en bokmal kommer jag med största sannolikhet att skriva en del om böcker.
Jag älskar att gå på bibliotek och känna doften av böcker. Att gå på bokhandlar luktar inte lika gott.
De fyra böcker jag lånade senast är:
* Mot alla odds. Regnbågsföräldrars berättelser om att bilda familj och få barn. Av: Karin Zetterqvist Nelson. Handlar om personer som är i samkönade förhållanden som vill bli föräldrar. Har inte kommit så långt i den men den verkar vettigt skriven. Det är bra att det kommer ute sådana här böcker för det är fortfarande oerhört mycket fördomar runt personer i samkönade relationer och att de har barn. Jag har hört många säga att barnet kommer bli mobbat, uppfostrat till att bli homosexuell (hur nu det kan hända eftersom man föds med en läggning) m.m Tyvärr är det ju inte dessa personer som läser böckerna. Det är ofta så. De som behöver få insyn i något tar sig inte tiden att få det och de som redan har insynen är de som sätter tid till att ytterligare sätta sig in i ämnen.
* Som jag vill vara. AV: Katarina von Bredow.
Det här är en bok många tonåringar skulle behöva läsa. Det handlar om att vara femton år, hitta och få sin stora kärlek, ha sex första gången...slarva med p-medel och bli med barn. Tjejen funderar länge och beslutar sig till sist för att behålla barnet till omgivningens stora skräck. Man får följa hennes kamp och glädje och förtvivlan. Hur den slutar? Det tänker jag inte avslöja =) cdet får du upptäcka själv
* Gobelängen. Av: Kylie Fitzpatrick.
Jag har inte läst så långt i den ännu men den handlar om Madeleine som jobbar som lärare i medeltida historia på universitetet. Hennes mamma skickar ett brev där hon lagt i en kopia av en historia hon hittat. Mamman skriver och önskar att Madeleine skall översätta dokumentet eftersom det är skrivet på latin och att hon skall föraklara närmare när Madeleine kommer och hälsar på henne om några veckor. Tyvärr hinner hennes mamma gå bort av brustet pulsåderbråck samma dag som M får brevet.....
* Parasiten. Av: Fredrik Ljung
Bokens huvudperson Henrik är enligt mig en rätt dryg person som gör mig så förbannad så jag kommer förmodligen inte läsa färdigt boken. Varför? Hans åsikter om en massa personer. Iaf så handlar den om hans start i sin karriär efter att ha gått ut handels. Hans karriär tar fart i finansbranchen och han gör sig inte särskilt populär bland alla genom sitt sätt att jobba och slicka uppåt och sparka neråt....
På jobbet får vi varje sommar en låda med pocketböcker att välja mellan. De som vill får sedan lämna böckerna på jobbet så vi har ett litet bibliotek där. Den bok som jag senast lånade där var:
* Tretton steg. Av: Ruth Rendell.
Början av boken är rätt seg. Man får följa huvudpersonen Mix Cellinis vardag. Hur han förälskat sig i en fotomodell (Nerissa Nash) som bor i samma stad, hans besatthet av seriemördaren John Cristie (Mixs eget namn på Cristir är dock Reggie). Mix förälskelse till Nerissa börjar gå överstyr och han börjar förfölja henne, hittar på olika sätt att komma närmare henne...tex början han dejta tjejen på det gym som Mix misstagit sig att Nerissa går på. Det hela går överstyr en kväll när gymtjejen gör Mix så arg för att hon kommer med elaka kommentarer om Nerissa, så till slut tar Mix upp en tung statyett och slår ihjäl tjejen. Där börjar boken bli intressant. Hans förföljelse av Nerissa ökar så han till slut förlorar jobbet, tanten han hyr lägenhet av vill vräka honom...ja hela hans liv blir en enda stor soppa helt enkelt. Tyvärr tar dem udden av slutet av boken lite grann på sättet de skriver det. Men den är läsvärd ändå.
Jag jobbar och stormtrivs och älskar mitt jobb. Jag var ju arbetslös väldigt länge så när jag fick det här jobbet trodde jag det var för bra för att vara sant. Och när de frågade om jag ville stanna kvar ville jag helst av allt hoppa ur stolen och kyssa chefen på munnen. Nu gjorde jag inte det utan tvingade mig själv att sitta kvar på stolen och lyckades till slut klämma fram ett Ja det vill jag jättegärna.
Jag åker kollektivtrafik till jobbet. Miljövänligt men det känns som bortkastad tid när man vet att åker jag bil tar det 20min från dörr till dörr. Åker jag buss tar det en hel timme. Åker jag någon Lysekilsbuss kan tiden kortas ner till 40min om det är kölöst genom Tingstadtunneln för annars tar den omvägen runt Hjalmar Branting.
Vårat jobb är väldigt mån om sin personal så de gör vad de kan för att vi ska må bra. Det är inga problem att få ergonomiska stolar eller andra hjälpmedel, vi får osteopatbehandling om vi vill ha det, vi får söka motionsbidrag om vi vill få ner priset på gymkortet...och det senaste är personliga coacher. Detta är något som jag uppskattar erhört mycket. Jag hoppas det ska kunna hjälpa mig med min skitdåliga kroppsliga självkänsla. Jag har fått i läxa av coachen A att ta ett bad eller en lång dusch. Levande ljus. Ta en kroppsolja/duschcreme eller vad man nu har och tvättar sig med och en svamp, att långsamt gå igenom kroppen och försöka se skönheten i kroppen. Som så oerhört många andra är mitt problemområde min mage. Jag har fixerat den där kroppsdelen och börjat hata den under flera år. Jag försöker vända på det nu.
Och så ska jag försöka träna upp min självrespekt. Min självkänsla i det stora hela över min själ är bra. Jag insåg redan i högstadiet när jag var mobbad att jag kan inte vara någon annan än mig, allt jag vill ha i mitt liv är kärlek och respekt-kan man inte ge mig det har personen ifråga ingenting i det att göra. (citat Jonas Gardell)Jag har hellre några få personer nära mig som tycker om och respekterar mig som jag är än att jag går runt och spelar någon jag inte är och får en massa falsk respons.
Dessa personer tycker jag om och värderar oerhört högt även om det kanske inte jämt verkar som det men ni betyder jättemycket för mig.
Ska vi gå igenom hur mina familjer ser ut? Många tycker det är förvirrande när jag drar det.
Jag räknar upp dem som familj ett och två men de betyder lika mycket för mig så nummer två betyder inte att jag tycker mindre om er.
Familj ett består av min mamma S som jobbar som dagisfröken. Min lillasyster M som jobbar på ett företag som säljer teknik- och dataprylar. Mamma har en pojkvän, fästman (dem är förlovade) C. Han är en riktigt kul typ. Första gången jag såg honom ösregnade det ute. C har rätt fluffigt hår när han inte håller det kort. Han hade mockajacka och skinnskor på sig...De hade gått ca 4km i ösregnet...Förlåt att jag skrattade men det såg lite småkul ut. Jackan står tydligen fortfarande av sig självt. De träffades när jag fortfarande gick gymnasiet. Slutade där -01. C har två barn. D och E. Intressanta personer.
Familj två är pappa L och hans fru Å. De har en hund, J, som är rätt bortskämd. Å har två barn. M senior =) som är tio år äldre än mig. Och M jr som är ett år äldre än mig. M senior har två busbarn och M jr har ett.
Sen har jag en helt underbar morbror (gourmetkocken som jag är superstolt över), fyra kusiner jag träffar alldeles för sällan...det går flera år emellan *skäms över*
Sen har jag ju faktiskt en adoptfamilj också. Första gången jag skulle på pride, det var 2001, skulle jag träffa några människor jag enbart hade pratat med via internet. När jag kom fram till Sthlm hade det börjat regna och då fick jag ett sms av dem att de skulle skita i priden pga vädret så jag kunde åka hem igen. Jag tänkte aldrig i livet att jag har åkt 20 mil för att åka hem igen. Så jag letade mig fram till Tantolunden. Jag hade ingen aning om att det var parad den dagen och samling i humlegården. På nåt vänster hade jag riktig smällröta varje gång jag satte mig på T-banan eftersom varje gång hamnade jag rätt. Jag hade ingen aning om vilka tåg som gick var utan bara chansade och satte mig på det som kom först...
Nåväl, jag kom fram till humlegården och kände att jag behövde gå på toa. Jag hade ingen aning om var jag skulle gå så jag ställde mig i toakön och funderade. Framför mig stod ett par och pratade. Medan killen, D, gick in på toan började tjejen, C, att prata med mig. Hon frågade mig om det var min första pride och varför jag var ensam. Jag berättade som det var och hon sa men då adopterar vi dig. Som tur var hade vi samma läggning så jag hamnade bakom rätt banderoll =) Att första gången gå på pride har för många varit oerhört stort och skitkul och verkligen jättejobbigt. Jag tappade bort C och D en bra stund inne på Tantolunden och jag kände mig fullständigt miserabel och jättedeppig. En engelsk kvinna tröstade mig och pratade med mig en stund. Jag glömde fråga C och D var de bodde. Jag var i ett sådant tillstånd back then att jag trodde att ingen ville lära känna mig och ha mig i sitt liv eftersom jag hade börjat tro på allt elakt jag fått höra i skolan.
Efter en vecka kände jag att nej jag var tvungen att leta reda på C och D så jag skickade ut en efterlysning på Sylvia.se som då var den stora communityn för HBTpersoner och deras ena kompis observerade och bad om min mailadress så hon kunde ge den till C. C och hennes familj är jätteviktig för mig fortfarande och det grämer mig att jag inte kan åka dit oftare och hälsa på.
C var gift med T och de har ett barn-MiniC. För två år sen (?) skilde sig T och C. T hittade J som han nu är gift med. Hon spelar btw i ett skitbra proggband =) C hittade sig en pojke vid namn P. De ska ha barn...när som helst...typ...
Har haft en helt sjuk babyboom bland vänner och jobbarkompisar det senaste året. På ca 14 månader ska det komma 15 barn!!! Det är "bara" två kvar nu.
Nu börjar det här bli väldigt långt...Jag får ju spara lite godbitar till senare...Det här blev nog mest förvirrat på slutet. Oh well...
så det är något som kommer dyka upp titt som tätt här.
Här är den första för den här bloggen:
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | |||
20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 |
29 | 30 |
31 |
|||||
|