Varit lite osocial. Det har blivit sena kvällar i två veckor nu. Eller är det tre?

Mkt att göra. 

Idag har vi varit och firat vår treårsdag genom att äta middag på Suhko Thai. Jag tycker om det stället. Det är god mat, bra priser och helschysst personal.

När vi skulle inhandla rosor att slakta i badkaret imorgon så klev vi in på blomhandeln på centralstationen. De hade min älsklingblomma så min älsklingsprins köpte en åt mig. Det är första gången i hela mitt liv som jag har min favoritblomma. Vilken det är? Kalla.  Vacker. Stilren. Underbar.

Idag har jag hurtat till jobbet. Thats right. Jag cyklade till jobbet. Hem åkte jag tåg eftersom vi skulle äta middag och jag ville hem i lugn och ro och göra mig iordning inför det.

Jag har även tränat mina magmuskler genom att kolla min kompis homevideos. Hon och hennes pojkvän bor för tillfället i Japan och pluggar japanska. http://petrisens.blogg.se/lostintokyo/   De har använt sin humor och gjort lite asroliga klipp. Jag skrattar så jag gråter åt en del av dem. 

Vi har cyklat. In till Göteborg åkte vi via Bäckebol och fy för den lede vilken astrist väg att cykla. Hemvägen tog vi via Tagene. Mkt roligare väg, man åkte igrnom ett villaområde med fina hus=något roligt att titta på. Jag behöver bygga lite mer kondition innan jag börjar cykla in till jobbet men jag ska göra det. Kanske börjar med att cykla på fredagar. Sedan får man bygga på det.

Jag känner mig inte hälften så trött som jag trodde att jag skulle göra men vi får väl se vad jag säger när träningsvärken träder i kraft imorn och på måndag. 

Det brinner som faen i Bohus. Markbränder. 

Jag har sovit alldeles för lite hela veckan. Jag är glad att min älskade prins inte är hemma just nu. Jag är inte rolig.

Datorn segar och håller på att lägga av. 

Internet segar.

Mitt betalkort pajade när jag handlade på Body Shop inne på Nordstan. Deras jäkla apparat tuggade på magnetskitremsan så den inte funkar och av någon fuckad anledning  är det väldigt få affärer som fattat att man ska byta till maskiner som kan läsa chip vilket är oerhört mkt säkrare än den där sketna magnetremsan.Gick det att ringa Swedbank? Nej. Huvudkontoret stängde för 1,5 timme sen. Tänkte jamen de måste ju ha en kundservice. Javisst det hade dem. En man var tvungen att ha telefonbankskod till. Det har inte jag. Helle grinig. Skickade halvsurt mail via internetbanken och frågade hur jag ska göra för att få ett nytt kort med skräpig magnetremsa som vem som helst nästan kan kopiera och använda. 

Jag hatar PMS.

Det är något jag gillar. Har folk det kan jag planera in saker ordentligt.

Idag känns det som om jag enbart har flängt runt som en tok. Stressa stressa och ändå har jag en bra arbetsuppgift på jobbet som jag vet att jag klarar av utan problem. Men jag höll på att missa tåget imorse pga klockan i min dator har ställt om sig själv. Mkt irriterande. Sen fick jag en grej som inte har med jobbet att göra som gjorde mig irriterad. Sen var tåget försenat hem så jag blev sen till styrelsemötet. 

http://www.youtube.com/watch?v=0Sfih3u6p-Y&feature=PlayList&p=A145017E4F9B0FAF&index=0&playnext=1

När jag såg den här första gången gick det enorma välbehagsrysningar genom HELA jäkla ryggen. http://www.youtube.com/watch?v=0JjprYD2Yhw&feature=related

VIIIIIIIIIIIIIIILL HAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA. Ge mig ge mig ge mig

Skriven av journalisten Jessica Ritzén. Jag rekommenderar den. Hon har fattat det här med socialbidrag och att man blir borttagen rätten att vara människa när man tvingas söka hjälp och kräla för soc. Jag tänker citera ett helt inlägg från hennes lysande blogg som har adressen

http://blogg.aftonbladet.se/30258

"

Skrivetav Jessica 17 april 2009, klockan 21:13

Jag vill be Ellen, 19 år, om ursäkt och hoppas att hon förlåter. Jag som journalist borde veta bättre. Hon får ta stryk för en åsikt som många har. Det vissa kallar för naiva ögon har inte med ålder att göra. Utan med synen på Sverige och fattigdom.

Jag hade också de ögonen. Det krävdes en månad mitt i Fattigsverige och tusentals berättelser för att jag skulle börja se vilket land jag lever i.

Det handlar inte om några hundralappar mer eller mindre i plånboken. Om det vore så enkelt ändå. Då kunde vi höja socialbidraget och så var allt bra igen.

Den dagen du kliver in på socialkontoret tappar du i människovärde. Då kan du inte längre räkna med samma rättigheter som du hade i går. Det gäller grundläggande och basala rättigheter.

Rätten att få vara frisk och rätten att få vara sjuk, att få ha en allergi, att få ha ett handikapp, att få vara sjukskriven, att få veta när pengarna kommer, att få vara sambo, att få resa utanför kommungränsen, att få bo i den kommun man vill, att få jobba deltid, att få sommarjobba, att få vara barn utan att behöva försörja sig själv.
Att ha rätt till välgörenhet, att ha rätt till barnbidrag, underhållsbidrag och bostadsbidrag (som andra får utan att ens behöva skämmas), att få vara med på gymnastiken, att få åka på skolresa, att få vara trygg, att få ha semester, att få hjälp efter våldtäkten eller stölden, att få stå i bostadskö, att få ha studielån, att få ha tänder, att få ha säker sex, att få vaccin, att få ha husdjur, att få ta hand om din gamla mamma, att få ha internet, mobiltelefon eller Kanal 8, att få blogga, att få låna på bank, att få ett arv, att få bli glad över en trisslott, att få äga något som har ett realiserbart värde överhuvudtaget, att få ha rätt till privatliv i hemmet, rätt att inte behöva vara en riksnorm, slippa bli misstänkliggjord och att få behålla sin integritet.

Det gäller även rätten till mat på bordet och tak över huvudet. Det vi kallar rätten till en skälig levnadsstandard. Men kanske framför allt synen på vem som har rätten till våra skattepengar. Våra pengar som blir någon annans - inte våra längre - när vi behöver dem.

Jag önskar att jag haft mer tid för att med hjälp av er skriva hela listan över alla rättigheter som socialbidragstagare inte självklart har. Den skulle bli väldigt lång.

Orättvisan beror ibland på lagen. Ibland på att lagen inte följs. Men mest av allt beror den på en människosyn som vi i Sverige egentligen inte har.

I andra sammanhang förstår vi att den som har det svårt inte behöver mindre utan tvärtom mer. Det gäller skolan, arbetsförmedlingen, arbetsplatser, vården, fängelser och hela samhället.

Men det gäller inte socialbidragstagare. Den dagen du öppnar dörren till socialkontoret är du inte längre lika mycket värd som alla andra. Då kliver du in i ett helt annat samhälle.

Det här är min personliga bild av Sverige idag. Jag har bett min kollega Paul Wallander att teckna den. Han tolkar det jag berättar så här.


Jag finns kvar i kväll och fram till lunch i morgon för att lyssna på er. Då lägger jag ut en webbfråga som jag vill ska ligga länge på internet. Den är viktig. "

"

Jag rekommenderar folk att läsa den här bloggen! Och läs även kommentarerna. 

Jag kan säga att släpa på en kartong med cykel i när man själv är otränad efter förkylningsepedemier så får man trääääääääääääningsväääääääääärk i axlarna, ryggen och nacken. Jag är helt slut i musklerna =D