En barndomskompis lillasyster skrev på sin FB att hon kanske skulle öppna eget som bröllops- och festkoordinator. Drar mig till minnes att det var en som tyckte att jag skulle bli det efter att jag fixat så att hennes bröllopsdag inte havererade fullständigt. Tjejen hade ALLA planer i sitt huvud men hade inte meddelat någon av dem till de som hon tog förgivet skulle hjälpa till, hon hade med andra ord inte frågat om jag kunde hjälpa till i bakgrunden under bröllopsdagen. På något sätt lyckades jag reda ut grej efter grej och fick det att flyta hyfsat trots bristen på information och ett barn som lekte med spisen... Jag är stolt över att jag rodde i hamn den dagen men jobba med det? Nej tack. Jag kan fixa i bakgrunden om någon vän ber om det. Men då vill jag veta hur personen som har festen/bröllopet vill ha allting så jag slipper springa och fråga femtioelva miljarder gånger under dagen/kvällen ifråga.

på fikat. Dem andra som satt runt bordet satt och asgarvade riktigt rått åt folk som tror på spöken. Jag förstår inte hur man kan sitta och rått asgarva åt något som många tror på, jag tror inte på Gud men jag sitter inte och asgarvar åt folk som gör det. För mig är det samma sak. Bara för att någon tror på något som en annan inte tror på har man inte rätt att idiotförklara den troende.

Jag tror på spöken men jag tror inte på gud. Jag tror på spöken eftersom jag både sett, hört och känt ett stort antal. Jag tror inte på den gud som det står om i bibeln och liknande böcker. Dessa böcker är för mig uppdiktade sagor proppfulla med motsägelser, incest med mycket mycket mera. Jag har svårt att förstå att någon kan tro på det men jag sitter inte och asgarvar dem rakt upp i ansiktet för det.

Jag har en sån där dag när jag saknar min lillasyster extra mycket. Vi hade inte kunnat träffats under den här tidsperioden ändå, men jag hade kunnat prata med henne i telefonen iallafall. Glad att hon har det bra på sin semester är jag helt klart. Och att de hann åka ifrån Christchurch i tid.

Igår firade vi med sushi på kvällen. Varför? För mig blev det firande av två anledningar. 1. Syrran var inte kvar i Christchurch. 2. CJ fick jobb!!! Snacka om så j******a gött. Jag är så glad. Ett berg gled av mina axlar igår. Två tunga bitar försvann som i ett trollslag. Båda två genom sms faktiskt =D Det var först mamma som smsade mig sekunder efter jag såg det där på aftonbladet igår och så igår kl.14.11 kom smset jag väntat på hela dagen. Jag kunde bjuda mina kollegor på fika eftersom CJ fick jobbet =D Jag lovade detta för över ett år sedan att den dag CJ hittade en arbetsgivare som var villig att ge honom en chans skulle jag bjuda på fika och igår kom äntligen dagen. Så det blev sushi på Garis igår.

blev det imorse. Utöver frjärilarna i magen över att CJ idag skulle ha sitt samtal om få stanna eller inte på sporthyra, så sätter jag igång datorn, går in på aftonbladet.se och där är det första som möter mig: Jordskalv i Christchurch New Zeeland. Flera skadade och döda. Jag visste inte att söstra mi och Ida hade åkt därifrån typ dagen innan och vad enormt jävla tacksam jag är för detta. Dem är i Nelson och har det gött och shoppar. Men ångesten innan mamma smsade och sa att hon hade pratat med Monka på nätet och fick veta att de hade det bra... Herregud. Jag trodde jag skulle få en hjärtattack.

Naturligtvis är det oerhört hemskt det som hänt att mina tankar går till skadade och de dödas familjer men jag är så lättad över att Monika och Ida är okej. Jag visste inte ens att de fick jordskalv på New Zeeland men det vet jag nu.

Jag kollar samma bloggar, läser samma nyheter (det står ju bara en massa tråkigheter som hänt hela tiden så det känns som att man läser samma sak dag ut och dag in på nyhetssidorna), jag kollar samma hemsidor varje dag. Börjar känna mig uttråkad på nätet. Det är intressant att läsa vad mina vänner gör, blir glad när det finns nya blogginlägg, jag försöker hitta nya intressanta bloggar men att läsa bloggar om helt okända människor roar mig i kanske en dag sedan tröttnar jag.

Igår fick vi hem ett antal barnplagg ifrån CJs syster plus ett babyskydd vi inte skulle ha. Jag och CJ pratade igenom det där förut och båda tyckte det var bättre att skaffa ett babyskydd med bas så det blir enkelt att sätta i och ur skyddet ur bilen och min kära fader har erbjudit sig att betala för ett sådant.

Jag la ett antal timmar på att sortera upp kläderna efter storlek så det blir lättare att plocka fram dem efterhand sedan när det är dags för sånt. Ska tvätta igenom allt också.

Förövrigt har jag varit förkyld ett par dagar nu. Nosen rinner som besatt och jag har hostat och nyst en hel massa. Bläsch. Den som sa att de flesta känner sig oerhört pigga och friska under sina graviditeter trodde att jag också skulle tillhöra den kategorin men det känner jag inte riktigt att jag gör. Jag är astrött hela tiden. Nosen rinner. Jag var förkyld en sväng tidigare. I början av graviditeten mådde jag precis lika dåliga som jag gjorde i tio år av mitt liv när jag var barn och det var INTE roligt eftersom det kom upp en massa sådana minnen som bara rasade över mig som en lavin.

Nä nu är det dags att klä på sig ytterkläder och gå ut till bilen.

Ha en bra måndag

Först fick jag massor gjort. Fick sedan veta att en massa var fel. Jag insåg att jag behöver jobba i helgen. Jag kommer att missa Yamoto. Jag blev så stressad att jag erkänner att tårarna började rinna. 14:45 gick jag för att fika med Katrineholmsvänner. Jag blev kvar i Haga. Jag var så stressad att jag behövde den där stunden med mina vänner. Det blir ytterligare två timmar jag behöver jobba i helgen.

Nu ska jag gå och lägga mig och sova. Imorgon är det nya tag och INGEN STRESS. Jag tänker inte skaffa mig ett missfall för att jag stressar runt som en skållad ekorre.

Idag var tåget återigen skitsent pga tågmöten. Jag tänker inte ställa mig och enbart skälla på högermupparna som sitter i regeringen nu. Vänsterdelen har också sett till att järnvägarna är eftersatta MEN vad som gör mig förbannad är att högern har dragit ner på pengarna. Det behöver byggas ut dubbelspår på många håller, tex mellan Strömstad och Göteborg. Det är massor av järnväg som behöver rustas upp, man behöver märka upp pengar till en grupp som försöker komma på vad sjutton de ska göra åt problemet som återkommer varenda j*****a vinter. Det blir snö här varje år, VARFÖR verkar man inte ens försöka komma på något som kan lösa frusna/igensnöade växlar????

Jag har funderat en del gånger, varför föll jag för just dig?

Vi började prata som vänner på nätet och jag fick mer och mer

känslor för dig. Din glada personlighet, att vi kunde prata om

allt, att du tyckte om att röra på dig, att du inte var rädd för att

sticka ut och inte leka död fisk som bara följer med strömmen,

du är vacker, du har en vacker personlighet, att du bryr dig…

Jag hävdar fortfarande å det bestämdaste att vi träffades tack

vare en mjölkförpackning. Det låter roligare =) Jag snubblade

över din sida på *hrm* lunarstorm… Jag satt och klickade

runt på dem som hade skrivit någonting på planket. Jag klickade

mig in till din sida, där fanns en bild där det stod en kille med en

cirkel av eld runt sig. Hobbypyroman som jag alltid varit blev

jag ju jättenyfiken och var tvungen att fråga vad det var för något.

Vi började prata och upptäckte att vi hade en hel del gemensamt.

Ibland trodde jag nästan att du drev med mig.

Med tiden har jag ju hittat olikheter och vi har likheter vi inte

kan leva ut pga begränsad ekonomi osv. Vi träffades första

gången över en helg i mars 2006. Jag trodde du skulle komma

tidigt på dagen, vi skulle gå och fika och du skulle åka hem igen

men du hade väska med dig och kom fredag kväll. Av någon

anledning protesterade jag inte över detta. Det var en underbar

helg. En massa prat, mys och kramar. Du träffade de flesta av

mina vänner här redan på lördagen eftersom vi skulle skala en

massa lök och baka bröd. Dagen efter var det dags för årsmöte

i medeltidsföreningen jag var medlem i då. Till slut kom tiden

på söndagen när du var tvungen att åka hem. Jag åkte med

in till stationen och som vanligt avskydde jag att säga hejdå

och höll på att böla ögonen ur mig. Jag tyckte det var pinsamt.

Sedan följde en period av osäkerhet, glädje och tårar tills jag

åkte hem till dig en kväll i juni för att få ett ordentligt svar på

om det skulle bli vi eller inte. Som tur var så blev det vi och det

ångrar jag inte en sekund

2006 var ett väldigt bra år. Jag hade praktik på Ale kommun och

fick lite arbetslivserfarenhet inom CAD, jag träffade dig och efter

en del kämpande var du min, jag hade ett gräsligt sommarjobb som

jag trodde skulle ta död på mig, sedan fick jag jobbet på ELU.  

Jag älskar dig CJ!!!