är att jag ser hur otroligt viktigt det är med en bra sådan och att tänka positivt. Jag har vänner och bekanta som ser allt i nattsvart och det är så synd om dem heeeeela tiden. Händer något så tar de det personligt direkt.

Varför folk har så svårt för att lyssna på vad jag säger.

Jag kan tala om en grej för en del folk femtioelva gånger och det går inte in i huvudet på dem, sedan får jag skäll för att jag inte gjort "rätt". Nej det har faktiskt ingenting med jobbet att göra utan det är personer som finns i min närhet som jag måste upprepa samma sak för som en jäkla papegoja. Det är inte roligt. Jag blir irriterad när jag märker att folk inte lyssnar på mig. Det tog tex en släkting fem år att fatta att jag inte äter Tofu Lines glass längre eftersom jag tycker den är äcklig. Men varje gång det serverades glass så stod den där förbaskade 8-kantiga lådan på bordet. Nu sedan 2 år tillbaka får jag min älskade Oatly.

Idag sa jag i telefonen att jag precis gått ifrån kontoret och skulle gå och kolla om det gick något tåg hem. Jag fick en föreläsning om hur jobbigt det skulle bli att åka hem och ställa bilen i tio minuter för att sedan åka igen för att hämta mig. Fyra gånger fick jag säga att jag inte var på stationen ännu utan att jag precis hade lämnat jobbet och var på väg till stationen.

VARFÖR är det såhär? Vad är det jag ska lära mig av folk som inte lyssnar på mig och vad är det jag ska lära mig av personer med borderline? Efter att ha pratat lite grejer med min far inser jag mer och mer att farmor med största sannolikhet hade borderline och likaså en av CJs släktingar som beter sig exakt som farmor.