jag snubblade över genom en tidning i tidningen jag prenumererar på.

http://www.youtube.com/watch?v=aNkTTP-CC4k

är att jag ser hur otroligt viktigt det är med en bra sådan och att tänka positivt. Jag har vänner och bekanta som ser allt i nattsvart och det är så synd om dem heeeeela tiden. Händer något så tar de det personligt direkt.

Varför folk har så svårt för att lyssna på vad jag säger.

Jag kan tala om en grej för en del folk femtioelva gånger och det går inte in i huvudet på dem, sedan får jag skäll för att jag inte gjort "rätt". Nej det har faktiskt ingenting med jobbet att göra utan det är personer som finns i min närhet som jag måste upprepa samma sak för som en jäkla papegoja. Det är inte roligt. Jag blir irriterad när jag märker att folk inte lyssnar på mig. Det tog tex en släkting fem år att fatta att jag inte äter Tofu Lines glass längre eftersom jag tycker den är äcklig. Men varje gång det serverades glass så stod den där förbaskade 8-kantiga lådan på bordet. Nu sedan 2 år tillbaka får jag min älskade Oatly.

Idag sa jag i telefonen att jag precis gått ifrån kontoret och skulle gå och kolla om det gick något tåg hem. Jag fick en föreläsning om hur jobbigt det skulle bli att åka hem och ställa bilen i tio minuter för att sedan åka igen för att hämta mig. Fyra gånger fick jag säga att jag inte var på stationen ännu utan att jag precis hade lämnat jobbet och var på väg till stationen.

VARFÖR är det såhär? Vad är det jag ska lära mig av folk som inte lyssnar på mig och vad är det jag ska lära mig av personer med borderline? Efter att ha pratat lite grejer med min far inser jag mer och mer att farmor med största sannolikhet hade borderline och likaså en av CJs släktingar som beter sig exakt som farmor.

Mycket i mitt hem just nu. Sängen skulle behöva bytas ut eftersom den håller på att gå sönder pga alla flyttar jag gjort sedan den skaffades. Soffan ser förjäklig ut. Jag fick den gratis ifrån sofföretaget jag hade en LiA-period på eftersom det var fel på tyget. Dbeigea lossnar så den får stora mörkbruna fläckar.

När de renoverade mitt kök mot min vilja så valde dem grejer av billigaste sort man kunde hitta. Vilket lett till att redan ifrån början har ena lampan i téskåpet varit glapp och har inte fungerat alls de senaste två åren. Kylskåpet har gått sönder och fryser alla grönsaker, jag har fått slänga mat för flera hundra nu. Det har inte vi råd med. De två taklamporna som är inmonterade i köket slutade fungera i förrgår kväll men igår fungerade dem igen=dem är också glappa. Ena brädan som sitter under ett av köksskåpen har lossnat så det smyger in en massa smuts under skåpet där jag inte kommer åt om jag inte böjer sönder brädan och tar bort den helt.

Den som slipade golvet förstörde det så killen som skulle lägga på mattan fick ligga med en black and decker-mus och slipa till golvet som fortfarande är ojämnt. Fuskväggen bågnar inåt.

Köket renoverades alltså sommaren -06. Badrummet renoverades precis innan jag flyttade in i januari 2006. De satte in en torkställning ovanför badkaret där ståldelen som hänger ut över badkaret sitter löst=den åker ner när man tar bort tvätt ifrån den=den har slagit upp ett stort hål i emaljen på badkaret nu. Skräp. Men det blir ju så när man väljer billigaste skiten man kan komma över. Jag har inte orkat felanmäla allt detta eftersom dem ändå inte gör något särskilt åt det. Golvet är inte mkt att göra åt. Fuskväggen står där den står. Kylskåpet ska inspekteras idag. Hade jag haft minnet med mig hade jag felanmält allt det andra också men det får väl vänta tills någon annan dag.

Nu har jag dessutom verkligen konstaterat att det är inomhusluften hemma som gör mig sjuk i luftrören. Varje morgon när jag vaknar känns det som att jag fått lunginflammation men så fort jag varit hemifrån en kvart ungefär så försvinner det obehagliga i lungorna och jag slutar hosta och snora. Så är det varje dag. Det är väldigt svårt just nu att avgöra när jag är förkyld och inte eftersm kroppen mår verkligen asdålig när jag vaknar på mornarna.

jobbig mot mina hyresvärdar just nu.

1. För deras luddiga och motsägelsefulla information vi får kring våra uteplatser där det ena veckan ska ersättas skadad vegetation men veckan efter har dem aaaaaldrig sagt något sådant, ena vecka ska ingen ha staket men alla häck för att nästa vecka ska INGEN ha varken staket eller häck.

2. Vi har skitkass inomhusluft som gör våra lungor kassa.

3. Nu har kylskåpet pajjat så vi fått slänga mat för iaf 200kr. Vi kan inte ha frukt och grönt i kylskåpet, trots att kylvredet står på det näst varmaste som går att ha utan att stänga av kylen så fryser nämligen frukt och grönt så de blir oätliga.

Vi har inte den ekonomin så att vi kan slänga mat.

Idag har jag dammat hemmet. Glott på tv. Bokat in ett spinningpass. Ätit mat. Ätit popcorn (mindre bra med tanke på hur mkt kolhydrater det är och jag är kolhydratsmissbrukare och kan inte äta en näve popcorn utan det slutar med att jag missbruksfrossar och trycker i mig 2 liter popcorn)

Imorgon börjar CJs praktik. Håll för bövelen en tumme på att hans arbetstider fungerar så att han kan köra mig till bussen och sedan hämta mig där. Vi har inte råd att köpa svindyra månadskort och det kostar mig 50kr om dagen att åka på kontantkort. Jag får ju betala hela resan trots att jag har årskort för Gtb. VT och Kungälvs kommun har väldigt konstig syn på sina resenärer och att de på något sätt måste anse det ekonomiskt och miljömässigt försvarbart att jag sparar 4000-6000kr per år genom att åka bil de tre kilometrarna hemifrån ner till Eriksdal där jag kan åka på årskortet. Det är SJUKT.

P-O på jobbet som fyller 70!

Och Petra och Chris som firar 2 år och 8 månader. http://petrisens.blogg.se/touchandgo/

Vad kan man säga annars? Det är lördag. Jag har varit på bibblan, trasat sönder hörsegångarna när en av esteterna "sjöng" John Lennons Imagine. Jag är hemskt ledsen men den killens röst och mina öron fungerade INTE ihop för fem öre. Sedan var vi och fikade på L8s (jag länsade spargrisen eftersom jag var så trött på att inte göra något och tyckte vi var värda en fika) så jag fikade en bit Divinekakbit med sojagrädde och CJ en bit banan och choklad-kaka med sojagrädde. Naturligtvis en varsin mugg té till. Sedan var och handlade på MAXI som var fullproppad borta vid frukten eftersom de firade att de blivit miljöcetrifierade. Jag lämnade en lapp där jag tyckte att de borde koppla upp sig på något sätt så det kommer in nya allergiprodukter lite snabbare. Jag vill verkligen smaka Oatlys havreghurt. (mjölkfri yoghurt gjord av havre). Vi åkte hem. Pratade lite med Å som var ute med sina två småhundar. Gick in. Gjorde lunch. Åt. Inte gjort mkt vettigt sedan dess. Sett på film och glott på tv samt suttit vid datorn. Jag är inte vidare produktiv idag men ville ha en löjligt lugn dag eftersom jag sovit så dåligt under två veckor, inatt sov jag som en gris mellan 23 igår kväll till 09.00 idag. SÅ skönt.

Cj har börjat sova dåligt igen=jag vaknar flera gånger varje natt för att han går upp och ner ifrån sängen. Så när det andra lugnat ner sig börjar hans kropp tjafsa istället.

Det är något bös i luften hemma som gör att både jag och CJ mår dåligt i luftvägarna. På torsdag kommer dem och fuktbesiktar lägenheten. Jag vill faktiskt att de ska hitta något så vi får en förklaring på varför jag vaknar varje morgon med en lunginflammationskänsla i kroppen, men eftersom den försvinner ur lungorna väldigt snabbt så fort jag går ut (bihålorna är ju dock fortfarande igenkorkade i flera timmar efteråt) så är det inte lunginflammation. CJs luftvägar är ju också åt helvete och det blir ju inte bättre av att det inte finns jobb så han kommer ut ifrån lägenheten på dagarna så han andas in vad det nu är för skit många timmar varje dag.

Hittar dem ingenting vet jag inte vad vi ska göra. Vi måste nog flytta isåfall. Och det har jag inte råd med. Och inte vi heller så länge inte CJ hittar jobb.

Jag skulle vilja skicka ut ett öppet brev till alla arbetsgivare därute som kräver arbetslivserfarenhet, men hur f*n ska folk kunna få det när ingen j****l är villig att ge ungdomarna arbetslivserfarenhet? Det är inte särskilt roligt att vara arbetslös när man närmar sig 30. Nu lyckades ju jag snubbla över ett jobb jag kom in bakvägen på men jag kommer aldrig glömma förnedringen att inte ha jobb. Att tusentals folk här i Sverige ansåg att jag var en lat bidragssnyltare som inte lyfte ett finger. Att jag sedan sökte jobb så jag blev sjuk av stressen visste ju inte dem något om, jag visste ju men har man redan dålig självkänsla får man ännu sämre självkänsla när man söker jobb efter jobb och inte ens får ett nej tack som svar. Jag sökte över 600 jobb, rättelse, jag slutade räkna när jag hade sökt 600 jobb. På dessa kom jag på FEM intervjuer. På alla utom en åkte jag ut eftersom jag inte hade någon arbetslivserfarenhet. Det enda stället som var villiga att ge mig en chans är det företag jag har jobb på nu, men jag hade ju iallafall haft praktik med AutoCAD så jag hade fått lite mer insyn i hur det fungerade och hur roligt det är.

Önskar bara att jag slapp försvara mig. Nästan varje gång det kommit en ny hit och de får veta att jag inte är ingenjör så får jag frågan, på olika sätt, Men hur fungerar det? Inuti huvudet säger en väldigt elak sarkastisk röst att Ja vad tror du? Jag har varit här i flera år nu och det hade jag inte varit om dem inte hade varit nöjda med mitt jobb. Dessa ord säger jag inte högt utan upprepar snäll att Jo det fungerar oftast väldigt bra och jag får lära mig grejerna efterhand och får läsa på lite extra när jag står inför en ny utmaning jag inte stött på förut.

Varje gång har iallafall den uppdragsledare som gått runt med den nya, oftast är det SÅ, också försvarar mig med att det går jättebra bara de tänker efter lite vad de ger mig för uppdrag. Jag har kunskapsluckor och det VET jag. Men jag får ju lära mig det efterhand. Jag hade inte klarat av en ingenjörsutbildning med all matte. Jag har läst A-kursen i matte 5 gånger nu och jag förstår fortfarande lika lite. Okej aningen lite mer har fastnat den här gången men inte alls så mycket som skulle behöva fastna. Jag gör verkligen mitt bästa för att inte få ett emotionellt utbrott varje gång jag sitter med böckerna och blir frustrerad. Men jag känner mig fullständigt värdelös när jag läser och läser och jag verkligen inte fattar vad de menar. Och särskilt inte på ett tal jag gjorde igår där de frågade om priset var proportioneligt. Jag räknade och fick ut att nej det var det inte, men i boken stod det att det var det visst. Men jag fick decimaler som skiljer sig=för mig är då inte priset proportioneligt. Men det beror ju på hur mycket man avrundar förståss och det har varit en grej i boken som inte är helt bra. Det är inte många gånger det stått hurpass man ska avrunda.

När jag flyttade in här så tog det två veckor innan jag fick tillåtelse att sova i sovrummet för den jag inte ser som bor här. Nu när CJ åker bort över natten blir jag utsparkad ur sovrummet av den jag inte ser men som bor här. Nej jag menar inte CJ.

På två veckor har denna person tyckt att det varit asroligt att väcka mig varje natt. Och nu eftersom CJ inte varit hemma har jag blivit uttvingad i vardagsrummet på madrass som är för tunn för min kroppsvikt. När man väl lyckas somna så tycker personen att jag ska väckas varannan timme. jag är trött helt enkelt.

Mensen kommer om en vecka. Detta märks genom att Helles kropp skriker efter kladdkaka med pepparkakssmak. Choklad. SOOOOCKER. Blaj.