när ens kropp fuckar ut totalt av alla hormoner och hur knäpp jag blir när jag inte får i mig mat direkt när jag är hungrig. Jag trodde jag var mätt, jag åt lite vid 16. Tog tåget hem 16:47 (tåget avgick 17:00) när jag kom hem hade jag skitlågt blodsocker utan att fatta det själv utan freakde ur fullständigt och undrade varför. Nu efter att ha ätit två toast (såna dubbelmackor man kör i sån där toaster) med ketchup och tonfisk börjar humöret klättra uppåt men jag är vansinnigt hungrig och ingen inspiration alls till mat. Eller jo jag skulle vilja ha blomkålsmos men mixern fuckade ur för ett tag sen och jag vill inte stå och mosa blomkål med plastvispen. Det blir så klumpigt och blomkålsmoset vill jag ha slätt. Dagens i-landsproblem.

Vad händer egentligen i Helles liv? Massor. Och ingenting. Det är nog en bra sammanfattning =D CJ jobbade sin första dag som fast anställd igår =D Vi skulle fira med jordgubbar tyckte han. Jag öppnade förpackningen och hittar hälften av gubbarna håriga och resten bruna going on hairy. Så han fick åka tillbaka och byta ut dem illa kvickt för att vi skulle hinna avnjuta några innan jag somnade. Det är verkligen skillnad på svenska och icke svenska jordgubbar. De icke svenska smakar knappt något.

Jag vaknade upp med underbar migrän igår och ont i magen så jag låg mest hela dagen med en kudde mot magen.

Idag har jag jobbat på, tappat kollen på bomfundamentet ser ut och sedan fick jag koll på det igen. Håller på med mat. Försökte koppla av i badet förut men grannen drog igång betongborren precis så det blev inte långvarit i badkaret om man säger så.

Fick en grattiskram av A på jobbet. Hon har precis kommit tillbaka från sin mammaledighet så hon hade missat nyheten =) Och apropå den så går det som det ska än så länge. Putmage har jag fått och putnaveln kommer inte dröja länge till. Jag tappade navelsträngsstumpen för tidigt när jag var liten så naveln ser lite halvskum ut och den kommer börja puta väldigt snart. Behövs inte många cm till runt kaggen för att den ska komma.

Annars har jag blivit apförbannad över idioter som anser att killar som tycker om rosa, glitter, nagellack och balett ska räkna med att bli mobbade och att de till och med förtjänar det. Vad är det för hemskt sätt att se människor? Alla är vi olika. Min ena bästa killkompis älskade att ha klänning när han var liten. Docklekar var han absolut med på. Han är idag inte ett smack intresserad av klänningar, har flickvän... Jag förstår mig inte på folks homofobi eller i det här fallet är det väl mest att folk är livrädda för folk som bryter det som anses vara norm. Jag saluterar den modiga 6-åringen som har hamnat i fokus och jag saluterar hans mamma för att hon låter honom vara sig själv, att hon låter honom dansa balett och ha rosa kläder och nagellack om han vill det. När jag tänker efter hade jag ju faktiskt en kille i klassen i högstadiet som hade nagellack varje dag. Han har också flickvän idag, han blev inte ett dugg mer homo pga nagellacket.

Jag har förfasat mig över hur folk behandlar folk som av olika anledningar inte lyckas hitta jobb, alla arbetslösa är inte lata drägg som bara ligger på sofflocket som många tycks tro. Jag har förfasat mig över att folk anser att ALLA sjuka är lata drägg som ligger på sofflocket. Det är inte heller sant. Ja absolut, det finns ett fåtal som utnyttjar samhället för att slippa jobba men det är inte många. Jag begriper inte att det får fortsätta såhär. Jag blir mörkrädd och har tappat stoltheten över att bo i det här landet. Folk är inte längre lika värda, folk får inte likvärdig vård. Det ska inte vara såhär i Sverige 2011.

En barndomskompis lillasyster skrev på sin FB att hon kanske skulle öppna eget som bröllops- och festkoordinator. Drar mig till minnes att det var en som tyckte att jag skulle bli det efter att jag fixat så att hennes bröllopsdag inte havererade fullständigt. Tjejen hade ALLA planer i sitt huvud men hade inte meddelat någon av dem till de som hon tog förgivet skulle hjälpa till, hon hade med andra ord inte frågat om jag kunde hjälpa till i bakgrunden under bröllopsdagen. På något sätt lyckades jag reda ut grej efter grej och fick det att flyta hyfsat trots bristen på information och ett barn som lekte med spisen... Jag är stolt över att jag rodde i hamn den dagen men jobba med det? Nej tack. Jag kan fixa i bakgrunden om någon vän ber om det. Men då vill jag veta hur personen som har festen/bröllopet vill ha allting så jag slipper springa och fråga femtioelva miljarder gånger under dagen/kvällen ifråga.

på fikat. Dem andra som satt runt bordet satt och asgarvade riktigt rått åt folk som tror på spöken. Jag förstår inte hur man kan sitta och rått asgarva åt något som många tror på, jag tror inte på Gud men jag sitter inte och asgarvar åt folk som gör det. För mig är det samma sak. Bara för att någon tror på något som en annan inte tror på har man inte rätt att idiotförklara den troende.

Jag tror på spöken men jag tror inte på gud. Jag tror på spöken eftersom jag både sett, hört och känt ett stort antal. Jag tror inte på den gud som det står om i bibeln och liknande böcker. Dessa böcker är för mig uppdiktade sagor proppfulla med motsägelser, incest med mycket mycket mera. Jag har svårt att förstå att någon kan tro på det men jag sitter inte och asgarvar dem rakt upp i ansiktet för det.

Jag har en sån där dag när jag saknar min lillasyster extra mycket. Vi hade inte kunnat träffats under den här tidsperioden ändå, men jag hade kunnat prata med henne i telefonen iallafall. Glad att hon har det bra på sin semester är jag helt klart. Och att de hann åka ifrån Christchurch i tid.

Igår firade vi med sushi på kvällen. Varför? För mig blev det firande av två anledningar. 1. Syrran var inte kvar i Christchurch. 2. CJ fick jobb!!! Snacka om så j******a gött. Jag är så glad. Ett berg gled av mina axlar igår. Två tunga bitar försvann som i ett trollslag. Båda två genom sms faktiskt =D Det var först mamma som smsade mig sekunder efter jag såg det där på aftonbladet igår och så igår kl.14.11 kom smset jag väntat på hela dagen. Jag kunde bjuda mina kollegor på fika eftersom CJ fick jobbet =D Jag lovade detta för över ett år sedan att den dag CJ hittade en arbetsgivare som var villig att ge honom en chans skulle jag bjuda på fika och igår kom äntligen dagen. Så det blev sushi på Garis igår.

blev det imorse. Utöver frjärilarna i magen över att CJ idag skulle ha sitt samtal om få stanna eller inte på sporthyra, så sätter jag igång datorn, går in på aftonbladet.se och där är det första som möter mig: Jordskalv i Christchurch New Zeeland. Flera skadade och döda. Jag visste inte att söstra mi och Ida hade åkt därifrån typ dagen innan och vad enormt jävla tacksam jag är för detta. Dem är i Nelson och har det gött och shoppar. Men ångesten innan mamma smsade och sa att hon hade pratat med Monka på nätet och fick veta att de hade det bra... Herregud. Jag trodde jag skulle få en hjärtattack.

Naturligtvis är det oerhört hemskt det som hänt att mina tankar går till skadade och de dödas familjer men jag är så lättad över att Monika och Ida är okej. Jag visste inte ens att de fick jordskalv på New Zeeland men det vet jag nu.

Jag kollar samma bloggar, läser samma nyheter (det står ju bara en massa tråkigheter som hänt hela tiden så det känns som att man läser samma sak dag ut och dag in på nyhetssidorna), jag kollar samma hemsidor varje dag. Börjar känna mig uttråkad på nätet. Det är intressant att läsa vad mina vänner gör, blir glad när det finns nya blogginlägg, jag försöker hitta nya intressanta bloggar men att läsa bloggar om helt okända människor roar mig i kanske en dag sedan tröttnar jag.

Igår fick vi hem ett antal barnplagg ifrån CJs syster plus ett babyskydd vi inte skulle ha. Jag och CJ pratade igenom det där förut och båda tyckte det var bättre att skaffa ett babyskydd med bas så det blir enkelt att sätta i och ur skyddet ur bilen och min kära fader har erbjudit sig att betala för ett sådant.

Jag la ett antal timmar på att sortera upp kläderna efter storlek så det blir lättare att plocka fram dem efterhand sedan när det är dags för sånt. Ska tvätta igenom allt också.

Förövrigt har jag varit förkyld ett par dagar nu. Nosen rinner som besatt och jag har hostat och nyst en hel massa. Bläsch. Den som sa att de flesta känner sig oerhört pigga och friska under sina graviditeter trodde att jag också skulle tillhöra den kategorin men det känner jag inte riktigt att jag gör. Jag är astrött hela tiden. Nosen rinner. Jag var förkyld en sväng tidigare. I början av graviditeten mådde jag precis lika dåliga som jag gjorde i tio år av mitt liv när jag var barn och det var INTE roligt eftersom det kom upp en massa sådana minnen som bara rasade över mig som en lavin.

Nä nu är det dags att klä på sig ytterkläder och gå ut till bilen.

Ha en bra måndag

Först fick jag massor gjort. Fick sedan veta att en massa var fel. Jag insåg att jag behöver jobba i helgen. Jag kommer att missa Yamoto. Jag blev så stressad att jag erkänner att tårarna började rinna. 14:45 gick jag för att fika med Katrineholmsvänner. Jag blev kvar i Haga. Jag var så stressad att jag behövde den där stunden med mina vänner. Det blir ytterligare två timmar jag behöver jobba i helgen.

Nu ska jag gå och lägga mig och sova. Imorgon är det nya tag och INGEN STRESS. Jag tänker inte skaffa mig ett missfall för att jag stressar runt som en skållad ekorre.