Ja faktiskt. Jag var verkligen trött. Men åkte till jobbet. På tåget fick jag tväront i magen men jag släpade mig bort till jobbet. Det tog jäkligt lång tid att gå dit. Jag borde ha fattat då att jag lika gärna kunde vända och gå tillbaka till tåget men neeeej då Helle ska vara envis som en åsna. Så jag släpade mig till jobbet men efter en timme insåg jag att jag inte skulle få något gjort. Jag mådde helt enkelt för illa. Så jag åkte hem. Hade missat tåget och det var 50min till nästa så jag satte mig på en buss. Blev ännu mer illamående eftersom jag bitvis blev väldigt åksjuk. Buss och Helle=BLÄ.

Legat på soffan i princip hela dagen med ont i magen och illamående. Jag vet inte om jag är sjuk eller nåt. Stundvis mår jag rätt okej, sedan får jag ont i magen långt ner - I dont like that. Sedan går det över och jag mår illa. Om det inte ger med sig får jag boka en tid hos någon läkare. Jag är överfjolligt rädd för att få missfall. Mycket eftersom jag helt enkelt inte vet om jag orkar gå igenom en graviditet till. Det har väckt upp så mycket jobbiga minnen, ångest, humörsvängningar from hell, illamående och en massa annat.

Soffan kallar. Igen. Kram på er.

Magen har känts mysig. Vi var hos Janne och Linnea och hämtade spjälsäng, spjälskydd, täcke, madrass m.m De blev av med den och vi behöver den.

På kvällen övade Cj och Malin inför showen på earth hour så jag har fått se lite eldlek. Men det är muppigt att bara sitta bredvid och titta. Vad jag saknar eldpoien.

Nu är jag helt slut och tänker lägga mig och titta på lite minions tills jag somnar.

fredag igen då.

Magen växer. Pyret växer. Jag är trött. Jag har varit dum och varit vaken alldeles för länge hela veckan så jag hoppas jag kommer sova som en stock inatt.

Igår var verkligen en spännande dag, det var asballt att få se hela pyret sådär på ultraljudet. De gick verkligen igenom h*n för att kontrollera att allt det nödvändiga fanns och det som skulle fungera såg ut att göra det *glad*

Något jag inte är glad över är att jag behöver verkligen skaffa någon form av plastflaska som jag kan ha tvål som jag tål med i väskan. Nu har jag flera gånger den här veckan fått tvätta händerna där jag inte haft tillgång till sådan tvål och mina händer och fingrar känns INTE roliga. Dem är bubbliga och kliar. Förstadiet till sprickor. Hoppas det stannar vid förstadie och går tillbaka. Jag hatar verkligen att ha sprickor i händerna. Det gör ont.

Nu ska jag väcka CJ och kolla om han klädde på bilen annars har vi en bil att skrapa idag. VÅÅÅÅÅÅREN KOMSI KOMSI KOMSI. Jag vill ha sol, jag vill ha värme, jag vill ha energi!!!!!!

Antingen har alla spänningar börjat släppa eller så protesterar magen (inte pyretdelen) över att jag varit spänd idag. Fy sjutton vad jag känner mig kymig. Hoppas det släpper. Jag borde göra mat nu, men det blev ett bad istället och hoppades att jag skulle bli hungrig men det blev jag inte. Fick bara mer ont i magen. Suck. Jag får skicka sms till prinsen att jag inte gör någon mat ikväll utan går och lägger mig istället. Jag är helt slutkörd.

Jag har på eget initiativ gått och testat mitt kalkvärde regelbundet sedan jag blev gravid eftersom jag ju är mjölkallergiker, pyret tar väldigt mycket kalk efter det att skelettet började bildas och jag hade för lågt värde när jag var på hälsoundersökning 2009. När jag var och testade senast för ca två veckor sedan så hade kalkvärdet börjat sjunka, precis det där jag ville veta om det gjorde så jag får öka kalkintaget. De sa då att en läkare skulle ringa upp mig och prata om saken. Han ringde inte. Jag bokar en ny tid varje gång jag varit och blivit stucken i armen och nästa gång jag ska och testa värdet är första april. Men idag när jag kom hem hade jag fått en kallelse för provtagning nu på fredag. Så jäkla mycket hade inte kalkvärdet dippat iväg så det är så akut, jag får gå upp och fråga vad grejen handlar om. Ska jag bara ta ett nytt prov kan jag lika gärna vänta tills april och på egen hand öka dosen kalk men får jag tid med en läkare samtidigt så är det en helt annan grej.

* Man kan bli fumlig, jag har blivit otroligt fumlig och har sedan i lördags haft sönder: 1 tallrik, en mugg, en skål och ett glas. Plus att jag snubblade och hällde ut en massa vatten i gästsängen.

* Idag såg jag ut som ett spöke.

* Denna hunger som aldrig tar slut men matlusten är stendöd eftersom jag är trött på att äta

och jag har sovit som en kratta. Igen. Ont i magen inatt.

Jag längtar efter att få börja känna mig lite pigg igen. Jag känner att det är väldigt mkt vintertrötthet som spökar. Den brukar komma såhär års. Segt. Man kanske skulle boka in sig på Sol och sand i Ytterby och få lite låtsas-sol på sig? Fast kroppen vet ju att det inte är riktig sol och jag behöver nog liiiiite mer än en timme för att börja känna livet och våren återkomma. Jag har verkligen gått på sparlåga hela vintern. Blir väl så när man har ett litet pyre i magen stökar med hormoner och illamående och grejer. Oh well.

Det som gör mig mest frustrerad just nu är att jag blir så sur över allting. Jag blir sur om mina vänner gnäller över fel saker, om CJ råkar glömma disken igen, om datorn på jobbet segar ihop osv. Jag tycker inte riktigt om den person jag blivit den senaste tiden. Så det blir väl till att jobba ännu hårdare på självkänslan och hoppas att det hjälper mig att ta mig ur det här men jag vet inte om det fungerar när det är så mycket hormoner som stökar. Det är inte roligt att vara ett pms-monster dygnet runt i flera månader.

Nu har hormonerna börjat kicka in ordentligt på mig. Och om jag inte får i mig tillräckligt med mat så att blodsockret sjunker är det inte säkert jag märker det utan helt plötsligt blir jag helt vansinningt arg eller ledsen över något. Jag tvingar mig att äta något och vips är den där vansinnigheten borta. Folk romantiserar verkligen graviditeter. Som det känns just nu blir det en graviditet. Hur orkar man gå igenom det här flera gånger? Det illamåendet jag hade i början kändes EXAKT som helvetet jag hade i tio år som barn vilket väckte upp en massa ångestkänslor för mig. De där tio åren har jag fortfarande inte kommit över och jag litar sällan på läkare.

jag visste ju att humöret kunde gå upp och ner men det här var jag inte riktigt förberedd på. Det står i böcke roch hemsidor att nu är du förmodligen lika pigg som du var före graviditeten - det är jag inte. Jag är fortfarande löjligt trött.

Stressar jag minsta lilla får jag ett helvete med smärta och illamående. När lär man sig att inte göra häftiga rörelser?

Jag vet att hittills har jag varit förskonad ifrån mkt som kan stöka med graviditeter. Jag är inte förstoppad, jag kräks inte dagligen, jag har än så länge inte haft den där graviditetshuvudvärken en del har.

Jag ser verkligen fram emot att pyret kommer ut och att hormonerna börjar lägga sig sedan. Vet att det kan ta ett tag. Men de kommer att lägga sig.