Nu har hormonerna börjat kicka in ordentligt på mig. Och om jag inte får i mig tillräckligt med mat så att blodsockret sjunker är det inte säkert jag märker det utan helt plötsligt blir jag helt vansinningt arg eller ledsen över något. Jag tvingar mig att äta något och vips är den där vansinnigheten borta. Folk romantiserar verkligen graviditeter. Som det känns just nu blir det en graviditet. Hur orkar man gå igenom det här flera gånger? Det illamåendet jag hade i början kändes EXAKT som helvetet jag hade i tio år som barn vilket väckte upp en massa ångestkänslor för mig. De där tio åren har jag fortfarande inte kommit över och jag litar sällan på läkare.

jag visste ju att humöret kunde gå upp och ner men det här var jag inte riktigt förberedd på. Det står i böcke roch hemsidor att nu är du förmodligen lika pigg som du var före graviditeten - det är jag inte. Jag är fortfarande löjligt trött.

Stressar jag minsta lilla får jag ett helvete med smärta och illamående. När lär man sig att inte göra häftiga rörelser?

Jag vet att hittills har jag varit förskonad ifrån mkt som kan stöka med graviditeter. Jag är inte förstoppad, jag kräks inte dagligen, jag har än så länge inte haft den där graviditetshuvudvärken en del har.

Jag ser verkligen fram emot att pyret kommer ut och att hormonerna börjar lägga sig sedan. Vet att det kan ta ett tag. Men de kommer att lägga sig.